En 17-årig “Zamora” i Älgarnas tröja 1947. 1963: Som IFK Norrköpings målvakt, försöker han förbättra sin effektivitet genom att applicera lim från flugpapper på händerna. 1961: Bengt Nyholm, IFK Norrköping.
Bengt ”Zamora” Nyholm, värderas idag som en av Sveriges främsta – under en period även den främste målvakt. Under många år höll han god internationell klass, som revolutionerade målvaktsspelet genom att jobba långt ut i straffområdet och avvärja situationer tidigt.
Bengt Olov "Zamora" Nyholm, född 30 januari 1930 i Härnösand. Bengts föräldrahem i Härnösand låg alldeles ovanför läroverkets fotbollsplan. Hans far gick bort när ”Zamora” var liten och modern drev en bespisning för skolelever från sitt hem på Volontärvägen. Som ung fick Bengt bidra till hushållskassan genom att dela ut tidningar.
Bengt var intresserad av fotboll väldigt tidigt så till den grusplanen styrde han och så småningom också lillbrorsan Lennart stegen ganska ofta tillsammans med kvartersgänget och sparkade boll. Han började sin fotbollskarriär i kvarterslaget “Aston Villa”. Lennart var för övrigt den som en gång bildade Härnösands AIK. Bengt kom att spela i IF Älgarna, men som forward – inte som målvakt. Redan som 14 åring fick han för första gången vakta målet för A-laget. Anledningen var att båda målvakterna var skadade och Bengt var den av utespelarna som hade mest talang för att kunna stå i mål. Därefter blev det hans position på planen.
Sitt smeknamn fick han redan som liten knatte då han stod bakom målet på IF Älgarnas hemmamatcher och slängde sig efter bollen. Spanjoren Ricardo Zamora var en av världens främsta målvakter vid den här tiden och med all sannolikhet var det mängder av små och stora burväktare som kallades ”Zamora” vid tidpunkten. Men ingen blev så framgångsrik som Bengt Nyholm. När IFK Norrköping spelade i Spanien på 1950-talet fick Ricardo Zamora höra att Nyholm fått smeknam efter honom och skickade ett brev som Nyholm besvarade.
–”Jag var bollkalle endast fyra år gammal hemma i Härnösand och kastade mig efter bollen när den gick utanför målet. Jag lyckades fånga den vid en av deras A-lagsmatcher och Edlund tyckte jag slängde mig som den värste Zamora” berättade Bengt som minns kontakten med stjärnan.
–”Det är ju något man minns hela livet att bli uppmärksammad av en annan målvakt och dessutom en världsberömd sådan.”
Mot Milan i Gunnar Nordahls tackmatch 1949. I kamp om bollen med MFF:s Rolf “Tejpen” Björklund. Malmö Stadion, 1960-tal.
Värvades till Norrköping
Endast 18 år gammal värvades Nyholm 1948 till IFK Norrköping. Han hade en faster i staden och flyttade in hos henne på Skepparegatan. Han började som reserv till landslagsmålvakten Torsten Lindberg, (som vunnit fem SM-guld på 1940-talet och även tagit OS-guld i London 1948). De båda målvakterna var mycket olika. Medan Lindberg var reslig, hade god räckvidd och var något av en träningsnarkoman, var Zamora endast 178 cm lång vilket han kompenserade med utmärkt spänst, förstklassiga reflexer och genom att revolutionera målvaktsarbetet. Han införde bättre kommunikation med sitt försvar. Placeringsförmågan, reaktionssnabbheten och förmågan att kunna läsa spelet var hans styrkor och gjorde honom till mer än bara en bollmotare. Han förflyttade sig gärna långt ut i boxen och även utanför straffområdet. Ibland sprang han kvickt ut, dök framför motståndarnas fötter och knep bollen innan de knappt märkte vad som hände. Enligt IFK:s lagledare Georg “Åby” Ericson var Zamora lite bekväm på träning, och därför växlade man reservmålvakt ofta för att han inte skulle kunna slappna av. Möjligtvis behövde han tävlingsmomentet för att anstränga sig till max.
–”Torsten Lindberg och Kalle Svensson var ju mina läromästare på klubb- respektive landslagsnivå vilka jag respekterade mycket, men jag anammade en helt annan spelstil utifrån mina förutsättningar” berättade Bengt som beskrev sin målvaktsstil.
–”Mina föregångare lämnade sällan mållinjen, medan jag ofta kunde läsa spelet och kunde förutse anfallarnas avsikter. Som målvakt var jag väl i princip som en extra back. Det gällde att vara först på bollen och närkamper var jag inte rädd att gå in i.”
Zamora debuterade för IFK våren 1949, men först tre år senare han blev förste målvakt på riktigt, när Torsten Lindberg tvingades avrunda spelarkarriären. Nyholm hade stora framgångar med IFK Norrköping. Slutet av 1950- och början på 1960-talet är en av IFK Norrköpings allra starkaste epoker. Mycket tack vare de två defensiva pjäser som fått spela ihop sig under många år – Zamora och Åke ”Bajdoff” Johansson. De var en självklar duo i IFK Norrköpings försvar. Medan Zamora var en orädd och djärv målvakt, var Johansson spelintelligent utöver det vanliga och en elegant försvarare. Med tiden blev Zamora och Bajdoff IFK Norrköpings – och möjligtvis även Allsvenskans – mest samspelta radarpar genom tiderna. Det blev följaktligen fem guld och tre stora silver mellan 1956 och 1963. Dessutom tilldelades ”Zamora” Guldbollen 1961.
Men en sak skavde lite för Bengt Nyholm, även om han aldrig sa det rakt ut. Under sin första mästarsäsong fick han inget guld då bara de elva spelarna som gjorde flest matcher tilldelades medalj. Han och Torsten Lindberg hade delat på målvaktsposten under säsongen men ingen av dem fick medalj. Bajdoff hade sex guldmedaljer men själv hade Zamora ”bara” hade fem.
–”Ett av den tidens storlag i Europa, österrikiska Austria från Wien turnerade det året i Sverige och efter att ha mött bl.a. Helsingborg, AIK och Ångermanlands landskapslag (där Bengt stod i mål) utsåg man ett all star team från lagen man mött. I konkurrens med bland annat Gurra Sjöberg och Kalle Svensson nominerade man mig som målvakt trots att vi hade förlorat vår match mot Austria med 0-9. Ryktet om mig som lovande målvakt fick IFK:s lokale Norrlandstipsare Ivar Sjödin i Sundsvall att slå en signal till Nalle & co, jag kallades till provspel och trots att testmatchen inte var min bästa i karriären blev jag erbjuden att ansluta till IFK på hösten.”
Det svenska herrlandslaget i fotboll, som den 28 maj 1961 segrade med 4-0 över Schweiz. 1961: förevigad i ett hemma-hos-reportage i familjens hem vid Bråviksvägen i Norrköping. Bra grepp även utan handskar.
Landslaget
Han debuterade i landslaget 1959 mot Portugal, 2-0 och i den andra matchen höll han nollan igen, i den klassiska bortamatchen mot Danmark, gällande Nordiska Pokalen, som Sverige vann med hela 6-0.
Mellan 1959 och 1964 spelade Zamora 30 A-landskamper för det svenska landslaget samt tre B-landskamper mellan 1954 och 1958. 1961 tilldelades han Guldbollen, för bäste svenske fotbollsspelare det året. Priset fick han ta emot i samband med en landskamp mot Norge på Ullevi i Göteborg. Samma år skadades hans näsben allvarligt i ett VM-kval mot Schweiz på Råsunda. Zamora tvingades tillfälligt utgå under andra halvlek varefter backen Lennart Wing fick hoppa in i målet. Efter omplåstring återvände Nyholm senare i andra halvleken.
Kalle Svensson från Helsingborgs IF räknas allmänt som en av Sveriges främsta målvakter genom alla tider. Han blev Sveriges förstaval redan 1950 och vaktade sedan Sveriges mål nästan hela 1950-talet. Zamora var några år yngre, och enligt många var han bättre än Kalle Svensson inför VM 1958 – men togs ändå inte ut i truppen. Detta berodde troligtvis på att landslagsledningen ofta vägde in vilka klubblag som var representerade i landslaget. Det fanns helt enkelt redan för många spelare med IFK-koppling i blågult. Även om det nog fanns det en bitterhet över att inte vara uttagen i truppen, var Zamora inte upprörd över att Svensson – en klassmålvakt med mer rutin – var förstavalet.
Efter VM fick Nyholm revansch den 28 oktober 1959 när landslaget något som endast Ungern gjort tidigare: man besegrade England på Wembley. På planen fanns ”Bajdoff”, Sven Axbom och Torbjörn Jonsson från IFK Norrköping. Och en av planens bästa spelare var Bengt ”Zamora” Nyholm.
En spelare man minns och talar om
Bengt ”Zamora” Nyholm värderas idag som en av Sveriges främsta – under en period även den främste målvakt. Under många år höll han god internationell klass. När Honved Budapest med legendaren Ferenc Puskas kom på besök till Idrottsparken förlorade IFK med 0–5 men trots förlusten berömde Puskas IFKs målvakt efteråt.
Trots att Nyholm fick benet avsparkat i augusti 1964 och hade börjat satsa lite mer på den civila karriären var han ändå tillbaka på planen i maj 1965. Han ville ju gärna ha det där sjätte guldet. Efter säsongen 1965 insåg han att fotbollskarriären var över. Det fanns inte längre tid för både fotboll och ett krävande heltidsjobb.
När han la handskarna på hyllan var det efter nästan 300 allsvenska matcher för IFK Norrköping. Endast “Bajdoff” och Jonas Lind har gjort fler.Totalt noterades Zamora för 304 matcher i svenska tävlingssammanhang samt europacuper, varav 203 allsvenska matcher i rad mellan 1951 och 1961.
Zamora spelade sin sista allsvenska match 1965. I den sista hemmamatchen, som också var den sista för Åke “Bajdoff” Johansson, kom 23.000 åskådare till Idrottsparken. Tio år senare hoppade han in några matcher för div IV laget IF Viken från Åmål när laget saknade målvakt. Det var aldrig tal om att då representera någon annan klubb än IFK Norrköping, även om erbjudanden fanns. Han var känd för att ha Östergötlands största händer, längsta fötter och bredaste leende!
Intresset var stort för travet. Sprutkastaren Zamora. Fotograferad 1962.
Från fotbollsträningen till spjutkastning
Förutom fotbollen har Nyholm spelat handboll, ishockey och bandy. I bordtennis blev Bengt bland annat distriktsmästare på juniorsidan och han spelade också allsvensk ishockey i IFK under ett par år. Bowling är en sport Bengt tyckte var rolig. Han tyckte om den sociala delen med idrotten. Han vann Östergötlands DM i spjutkastning ett år med runt 54 meter. Tävlingarna avgjordes samtidigt som en fotbollsträning, Zamora kom direkt klädd i sin fotbollsutrustning, förutom knäskydd, keps och skor då förstås. Det gjorde honom väl förberedd för en karriär i den absoluta eliten. Han har spelat en uppvisningsmatch i bordtennis mot VM silvermedaljören 1954, Tage Flisberg och TV personligheten Bengt Grive.
–”Vi var samma killar som spelade fotboll som också spelade bandy. Bengt Lindström, den kände konstnären, spelade i samma handbollslag som jag” berättade Bengt.
Vid sidan av idrotten
Alla spelare hade civila yrken under Bengts aktiva tid. Tillsammans med lagkamraten Bengt ”Julle” Gustavsson utbildade han sig till polis och pendlade då under fem månader mellan Norrköping och Stockholm. Zamora patrullerade under några år. Med hästintresset redan från barndomen i bagaget tjänstgjorde han även som ridande polis. Bengt drev en sporthandel och har arbetat som bilförsäljare. På IBM i Linköping erbjöds så småningom jobb, där han först var skrivmaskinsförsäljare och sedan försäljningschef. Han blev erbjuden ett toppjobb i Stockholm inom företaget, men tackade nej, Stockholm intresserade honom inte. I stället bytte han helt karriär och blev travtränare på Mantorp utanför Linköping. Sina sista år bodde Bengt med sin fru i Mantorp, där han bedrev sin tränarverksamhet inom travet och spelade golf för nöjes skull, där han under en tid var ordförande i Mjölby Golfklubb. Den 11 september 2015 avled Bengt Nyholm, 85 år gammal.
"Snöfall och plogbilar en vinternatt
Ambulanser och spårvagnar körde i kapp
Luciatåg med tomtar och troll
Zamora och Bajdoff och en jättefotboll
Snön föll…"
Plura Johansson, "Alice" (1986)
Commenti