HISTORIA
Älgarna Härnösand IF är en idrottsförening i Härnösand i Sverige. Klubben bildades den 19 februari 1919. Klubben har haft flera andra idrotter på programmet som längdskidåkning, ishockey och friidrott men är idag en ren fotbollsklubb. Klubben hette ursprungligen Säbrå Skidlöparklubb för att året därefter byta namn till IF Älgarna. Under klubbens årsmöte den 29 mars 2020 slog klubben samman med Härnösands FF vilket ledde till namnändringen Älgarna Härnösand IF. Efter godkännande av Svenska Fotbollsförbundet övertog Älgarna 2020 års plats i div 3 Mellersta Norrland från HFF och spelarna från HFF överfördes till den nya gemensamma föreningen och registrerades därmed för Älgarna.
Genom sammanslagningen har klubbarna uppnått den lösning som eftersträvades redan 2007 då Härnösands FF bildades genom en sammanslagning av herr- och juniorlagen från IFK Härnösand och Älandsbro AIK. Älgarna valde att inte ingå i den sammanslagningen. Namnet Härnösands FF fastställdes genom en namnändring av namnet IFK Härnösand. Älgarna-Härnösand IF vann div 3 mellersta Norrland 2021 och spelar sedan 2022 i div 2 Norrland.
Klubben har som bäst spelat i Division 2, då serien var Sveriges näst högsta division, säsongerna; 1953/1954 -1954/1955, 1959 och 1960. Publiksiffrorna varierade mellan 2000–3000 tusen på hemmamatcherna.1953 sattes nytt publikrekord på denna arena med 6496 besökare. Matchen stod mellan Älgarna och Helsingborg i Svenska cupen, matchen slutade med Helsingborg seger med 6-1.
FÖRENINGENS OLIKA IDROTTER
Föreningen har sin grund i längdskidåkning men är idag en ren fotbollsklubb. Föreningen har haft flera andra idrotter på programmet som bandy, backhoppning, bordtennis, boxning, cykel, fotboll, friidrott, gymnastik, gång, handboll, inomhusidrott, ishockey, konståkning, skidåkning, orientering, och tennis.
Bandy blev direkt en framgångsrik sport i föreningen och spelades 1921–1967/68. Föreningen placerades i DM-final alla åren mellan 1922–1935 och stod som segrare i 12 av dessa finaler. Föreningen var väl representerad i landskapslagen. Totalt samlade Älgarna ihop 15 DM-segrar efter finalsegrar även åren 1946, 1948 och 1953. I seriespel var Älgarna mestadels på division 3-nivå. Det blev spel i division 2 Nordsvenska serien säsongerna 1948/49, 1951/52, 1954/55 och 1967/68. Härnösands AIK blev i mitten av 1950-talet Härnösands ledande bandyförening. Den första landbanan låg på Torsviksområdet och togs i bruk 1935. Innan dess spelades matcherna på Nattvikens och Bondsjöns naturisar. I januari 1939 invigdes landbanan på Ängevallens fotbollsplan. Där spelades bandy till omkring årsskiftet 1949/1950, då bandyspel flyttades till grusplanen för att på 1960-talet slutligen flytta till Högslätten.
Föreningens backhoppning startade 1920 med att en hoppbacke uppfördes på norra sidan av Fällön med en beräknad hopplängd på 25 meter. Byggkonstruktionen var dålig och slutade användas 1923. I januari 1945 invigdes Polstjärnebacken och i februari 1947 arrangerade föreningen JSM. Hasse Nordin fick sitt genombrott 1948 genom att vinna JSM och vann även 1949 och 1950. Han deltog i Oslo-OS 1952, där han kom på 11:e plats. En annan duktig backhoppare under denna tid var Sven-Erik Lindberg. Senare framgångar för Älgarna kom genom Lars Ström, som vann JSM 1962. Under samma tid fanns även Kjell Wallanger och Åke Östlund som vann DM 1963. Åke var landslagstränare under Janne Boklövs tid.
Vid årsmötet i januari 1943 togs bordtennis upp på föreningens program. Träning startades direkt trots svårigheter att finna lämplig lokal. Till en början användes Ängevallens omklädningsrum och sedan gamla biljardsalongen. 1944 spelades matcher mot Postens IF, Sundsvall och Vanföreanstalten. Året efter låg sporten nere för att åter ta fart 1946. Det året innehöll en med VA samarrangerad korptävling bestående av 32 lag. Matcher mot Brännans IF förkom detta år liksom efterföljande. Ett livligt bordtennisår var 1950 med ett 35-tal spelare och med spel i division 3. 1951 blev sista verksamhetsåret för bordtennis.
Föreningen anordnade i slutet av oktober 1922 en boxningskurs med ett 40-tal deltagare och året efter möttes Älgarna och Arbetarnas IF i en klubbmatch. Nationella tävlingar anordnades 1925 för första gången men publikintresset var lågt. 1927 ströks boxning från föreningens program för att åter tas upp 1942. Det var stor boxningsverksamhet 1944 och flera år framåt. Bland framgångsrika boxare fanns då “Jocka” Ekstedt, Clyde Svensson, Lennart Källström, Evert Eriksson, O. Nyberg och gamängen Bengt “Bölja” Jansson. 1953 vann Ingvar Sundborg JSM i lättvikt. 1959 blev sista verksamhetsåret för boxning.
Cykel blev direkt en av föreningens idrotter 1920 och Älgarna fick sin förste distriktsmästare i Ivar Häggquist genom seger i både 10 och 100 km. Under de närmast följande åren kom DM-segrar “Figge” Elfgren och Otto Pettersson. Härnösandsloppet inrättades 1921. Sporten togs ur programmet 1927 men återkom 1937. Jarl “Jalle” Näselius var föreningens store cyklist åren 1937–1939. Efter “Jalle” blev Bror “Brotte” Berggren det stora cykelnamnet. Göta Sandström var också framgångsrik. Trots det goda resultat beslutade årsmötet den 30 november 1949 att lägga ned cykelverksamheten. Redan den 28 december samma år bildades Härnösands av Bl.a. “Jalle” Näselius, “Brotte” Berggren och “Bubben” Thelberg.
Genom invigningen av Ängevallen under hösten 1923 fick Härnösand en anläggning för friidrott. Terränglöpning var det som först utövades på hemmaplan. Hösten 1921 genomfördes propagandatävlingingen Härnösand Runt för första gången. Föreningen arrangerade DM i friidrott 1925 och där vann Folke Sylwén kula, spjut och längd. Mellan åren 1926–1933 låg friidrotten nere. Styrelsen beslöt på ett möte i februari 1933 att föreningen skulle ta upp sporten igen. Samma år debuterade K.E. Berglund för Älgarna och senior-DM på löpning 1500 m och 5000 m. Han vann även JSM på 1500 m. Fram till 1948 var Älgarna manliga friidrott på god nivå men verksamheten upphörde 1950.
Den gymnastik som utövades i Älgarna var således motionsgymnastik i gruppform en till två gånger per vecka alternativt i läroverkets, Gådeåskolans och Johannesbergsskolan gymnastiksalar. Vårmötet i april 1942 lade in gångsporten på programmet. Samma år vann Inga Nilsson Dm på 5 km, Östen Westman på 10 km och G Forslund juniorernas 10 km. Inga Nilsson vann DM även 1943 och 1944. Året efter blev Margit Nilsson distriktsmästare liksom damlaget. 1946 blev sista verksamhetsåret.
Älgarna engagerade sig i som arrangör av DM i utomhushandboll 1934. Förutom Älgarna deltog Härnösands läroverk och Sollefteå GIF. Ingen lämplig lokal fanns i Härnösand förrän 1945, då Brännaborg som under krigsåren varit militär förläggning fick användas. Planen hade inte full storlek vilket betyder att lagen endast fick ha fem utespelare. 1959 flyttade handbollen till den nya hallen vid läroverket. Säsongerna 1955/56–1957/58 låg herrhandbollen nere men under våren 1958 togs beslut om att väcka liv i sporten igen. Comeback gjordes i Härnösandsserien säsongen 1958/59.
Tävlingar i “inomhusidrott” bestod oftast av stående höjd och längdhopp samt gren och mellanhopp. I grenhopp vann “Tobba” Åkermark DM 1924, 1925, och 1926, det senaste på sin rekordhöjd 227 cm. Vid DM 1927 vann Tage Hell grenhopp och Tage Hiort stående höjdhopp och vid 1934 års mästerskap segrade “Nitte” Högberg i mellanhopp med 335 cm. Inomhus-Dm 1935 dominerades av Älgarna med fem titlar. Stig Hultman 3 st, H Lundström och Tage Hell.
SM i hockey startade 1922 och då med lag i och omkring Stockholm. Svenska elitseriens startår är 1929 och Svenska seriens 1935/36. Till Västernorrland kom ishockeyn 1938 och Älgarna var bland de första föreningarna att anamma sporten. Älgarnas match den 15 mars mot Teknis var den första i distriktet och spelades på bandybanan i Torsviksområdet. Säsongen 1938/40 spelade Älgarna i DM och i Ångermanlandsserien. Seriespel och DM var det 1940/41 och 1941/42 medan det endast blev DM-spel säsongen efter. Efter säsongen 1942/43 lades ishockeyn ner. Ishockeyn kom åter aktivt in i Älgarna 1952 och den 30 januari invigdes Nattviksbanan. Efter att ha tagit sig upp i seriesystemet har Älgarna spelat växelvis i division 2 och 3. Sista säsongen 1985/86, blev laget sist i division 2 Norra B. Värt att lyfta fram är Älgarna den 12 mars 1962 spelade JSM-final mot AIK på Nattviksbanan inför cirka 300 åskådare och AIK som segrare.
På Nattvikens uterink har många unga härnösandsgrabbar utvecklats till elitspelare. Spelare som Henry “Henna” Svensson, Leif Svensson, Anders Nordin, Ulf Torstensson, Lennart Norberg fick axla Tre Kronors tröja. Bertil Astby samt Anders Skarin spelade i olika elitserielag. Älgarnas juniorlag slog Djurgården i en semifinal i JSM och fick sedan möta AIK (Stockholm) i finalen på Nattvikens uterink. 1300 personer bevittnade den spännande drabbningen och många tvingades att stå i höga snödrivor för att kunna se matchen.
Föreningen bildade en särskild konståkningssektion 1955 under ledning av Erhard Lindberg. Som tränare anlitades Ulla-Britt Ekman, svensk mästarinna i paråkning 1953 och tävlade för Umeå IK. Intresset för konståkning var stort. En kurs i januari-mars 1957 hade 182 deltagare. Träningarna hölls mestadels på Nattvikens ishockeybana.
1921 vann Älgarna budkavle-DM. Viktor Eriksson blev distriktsmästare på 6 mil 1924. Intresset för skidlöpning svalnade successivt och tävlingsdeltagarna ringa. Föreningen hade ingen manlig deltagare i DM 1926. Klubbmästerskap hölls trots allt 1936 och 1937 och 1949 var Älgarna tillsammans med Brännans IF och KA5 arrangörer av skid-SM.
Första DM-tävlingen någonsin i orientering för herrar i distriktet anordnades den 29 oktober 1923 av Västernorrlands Idrottsförbund. Älgarna blev lagmästare med “Pekka” Strokirk, tvåa, “Ragge” Åberg, fyra och “Osse” Norberg nia. Efterföljande år blev “Osse” Norberg DM-segrare. Även det året vann Älgarna lagtävlingen. Årsmötet i januari 1923 beslutade föreningen att tennis skulle vara en av föreningens idrotter. Efter detta har några noteringar om tennis inte kunnat hittats.
DAMERNA I FÖRENINGEN
Årsmötet 1945 tillsattes för första gången en särskild damsektion i föreningen. Sektionen tog hand om damernas friidrott, handboll och orintering. Konståkning togs upp i föreningen 1955 och fick en egen sektion. Elin Norberg var en mycket förnämlig skidåkare som tidigare tävlat för Härnösands Sportklubb, vilka fram till 1924 vann åtskilliga DM-lopp. Inga Nilsson vann DM i gång flera år (1942-1944). Margareta Nilsson efterträdde henne som distriktsmästare 1945. Damorienterarna startade flera års framgångar 1945 med framskjutna placeringar i Gerestaluffen och DM.
